emppujojjo

Idag då jag cyklade till skolan efter håltimmen hände det. Jag blev överkörd av en bil. Såhär gick de till: Jag cyklade över skyddsvägen och skulle ha hunnit över vägen om inte bilisten skulle ha tryckt i gasen. Sekunden då det hände känns väldigt lång, jag hann tänka på allt möjligt känns det som. Som tur landade jag typ på motorhuven och tog sedan tag med fötterna i marken så jag föll inte på asfalten. En kvinna kom o kollade om jag var okej, hon var jättetrevlig, bilisten sa att oj, han hängde inte med, allting gick så snabbt. Han var helt i sina egna tankar.. Jag fick inga skador och jag mår bra, men för stunden kände jag hur adrenalinet flödade, chocken och rädsla. Jag cyklade till skolan och det gick fint. Händerna bara skakade men nu känns det som att händelsen ägde rum för väldigt länge sedan. Efter skolan for jag med jojjo till stan, men hittade ingen fin tröja till skolfoto. Äsch! Sedan for vi på fika till wayne's, så kom jag hem, pratade lite i telefon med S och for till gymmet. Kände inte av krocken nu på kvällen, så de enda jag kanske får är blåmärken :)

//emppu